Samma lördag som filmen släpptes så höll SDU:s förbundsstyrelses verkställande utskott (där jag ingår) ett viktigt sammanträdde i Hässelby strax utanför Stockholm. Många viktiga beslut togs under mötet, vi har stakat ut vägen för året och spikat fast flera av de händelser som kommer prägla SDU-året 2013, vilket känns riktigt roligt. Ni som följer SDU lär snart märka vad jag pratar om.

Jag återkommer med ett nytt inlägg snart igen!

Under årsmötet igår deltog fler linköpingsbor än någonsin förr på ett årsmöte för partivänner i vår kommun, så det var självklart mycket kul att se för en person som mig som varit med ända sedan vi, några få personer, bildade Sverigedemokraterna i Linköping i början av år 2010 inför den stundande valrörelsen. Då var vi här i kommunen ännu ett parti som fick rotera mellan styrelseledamöternas privata vardagsrum och hembryggt kaffe när vi höll styrelsemöten. Årsmötet 2013 däremot samlades vi mångdubbelt fler personer än vad vi var när vi bildade föreningen 2010, och det dessutom i såpass värdiga och fina lokaler som de i Linköpings stadshus.

Min gode vän och partikollega Johan Karlsson valdes igår till ordförande för Sverigedemokraterna Linköping, vilket är glädjande. Johan har varit ordförande sedan starten och vi har sedan dess haft ett både nära och mycket gott samarbete. Själv valdes jag under gårdagen till vice ordförande för föreningen, vilket jag är mycket glad och tacksam för. För bara ett par år sedan var jag ovan i en ordföranderoll, och var osäker på om jag var en ledartyp nog att ha den typen av position. Idag vet jag att jag klarar av det bra, och jag har mycket erfarenhet av ordförandeskap från flera nivåer i ungdomsförbundet, där jag idag är andre vice förbundsordförande också. Det är med stor tillförsikt jag nu ser fram emot kommande verksamhetsår där vi bygger en mycket god grund att stå på inför de viktiga valen som kommer under nästkommande år. Räkna med att jag kommer göra allt för Sverigedemokraterna i Linköping!

Jag skriver alltför sällan här, men hoppas att kunna göra det allt oftare framöver när parti- och ungdomsförbundsarbetet lugnar ner sig efter årsmötesperioden. I vilket fall lär ni märka av när det händer något om ni kikar in här ibland.

Lördagen den 9 februari i år 2013 hölls årsmöte för Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) Östergötland. En del tråkiga saker som skedde däromkring har lett fram till att jag numera inte är ordförande för SDU Östergötland längre. Det är något jag vill klargöra i och med det här inlägget.

Framöver kommer jag vad gäller SDU att fokusera tydligare på mitt uppdrag som andre vice förbundsordförande och migrationspolitisk utskottsledare. Det är två tunga och mycket intressanta uppdrag som jag vet att jag har oerhört mycket mer att ge inom ramen för. Räkna med mig där, för jag kommer att ge allt.

Vad gäller SDU i Östergötland så kommer jag naturligtvis fortsätta att arbeta för SDU:s bästa i länet i allmänhet och i synnerhet i Linköping med omnejd, även om jag själv inte längre är distriktsordförande. En sund utveckling inom ungdomsförbundet i länet är mycket viktigt för att vi ska stå rustade på rätt sätt inför valrörelsen 2014 när det verkligen gäller.  En sådan sund utveckling kommer jag fortsatt att verka för vad gäller SDU här i vårt fagra Östergyllen.

Det har varit en fantastisk tid som distriktsordförande för SDU Östergötland, och vi befinner oss inte i slutet av något nu, utan endast i början av något nytt som kommer att bli ännu bättre. Kom ihåg det vänner!

/Jonas

Av någon outgrundlig anledning ska Roger Berzell (S) uttala sig igen i Corren med anledning av Sverigedemokraternas arbete här i länet. Så här säger han  i artikeln ovan:

Men i Linköping har SD inte lagt ett enda förslag om äldreomsorg. Där motionerar man – förutom om invandring och kultur – i stället om till exempel skolk-sms, en mansmottagning mot våld och nattvandring.

Den SD-fråga som fullmäktigeledamoten Roger Berzell (S) tycker har väckt mest debatt i Linköping är en interpellation där partiet kände sig svartmålade vid en utställning om svenskhet på länsmuseet.

- De krävde att man skulle censurera den fria kulturen, det var ett helt vansinnigt förslag. Jag tror inte att de insåg att de var inne och tafsade på yttrandefriheten, säger han.

Så intressant att Roger Berzell den här gången uttalar sig om att vi väcker debatt i Linköping i frågor som rör kultur. Om ni läser mitt förra blogginlägg länkar jag till citat från honom där han säger att vi bara talar om invandrings- och integrationsfrågor. Jag tror bestämt att herr Berzell får bestämma sig nu hur det egentligen är, för nu framstår han som lite svår att greppa minst sagt.

Med tanke på hur Berzell uttalar sig i Corren är han antingen intellektuellt ohederlig eller så har han fortfarande inte försökt lyssna vad vi sa under fullmäktige när kulturdebatten hölls. Vår kritik var emot att skattefinansierad kulturverksamhet i Linköpings kommun går till stora svartmålningskampanjer av enskilda partier invalda i fullmäktige (i det aktuella fallet rörde det oss i SD). Det rörde sig således inte om att vi ville censurera den fria kulturen, som Berzell felaktigt påstår, utan det rörde sig om att just skattefinansierad kultur inte ska användas för att motarbeta enskilda demokratiskt invalda partier i fullmäktige.

Jag förstår att socialisterna i Socialdemokraterna inte vill skilja på den fria marknaden och staten (och kommuner/landsting) eftersom att man har som tradition i sin rörelse att vilja strypa åt den fria marknaden. För de som vill skapa ”kultur” som har som syfte att svartmåla och motarbeta enskilda partier, varsågod, gör det, men skattebetalarna ska inte stå för fiolerna. Kolla Roger Berzell! SD vill inte strypa åt den fria kulturen som du felaktigt påstår, men däremot vill vi strypa åt att skattefinansierad kultur i kommunen används som propagandaverktyg á la Sovjet för att motarbeta politiska motståndare. Vi är alltså inte emot att kultur på den fria marknaden har som syfte att motarbeta ett visst parti, däremot är vi emot att skattefinansierad kultur har som syfte att motarbeta att visst parti. Stor och avgörande skillnad. Roger Berzell, och flera andra linköpingspolitiker med för den delen, förstår uppenbarligen inte ens vad fri kultur är (om han/dem inte spelar dumma).

För er som läste artikeln kan jag avslöja att SD Linköping i budgeten för 2013-2014 som vi snart släpper kommer att komma med en rad förslag inom samtliga områden i kommunen, inklusive äldreomsorgen. Men det är ju inget nytt att vi är ett parti som tar ansvar, då vi redan är aktiva i debatten inom samtliga politiska områden för kommunen.

Jag är som ni märkt dålig på att blogga nu för tiden, utan använder i stället Twitter flitigt. Ta och följ mig där för att hänga med i vad jag pysslar med, vettja. Med tanke på Correns vinklade artikel ”Där – men övertygar få” som ger en skev och missvisande bild av SD i Östergötland kände jag ändå att det är dags att skriva på bloggen igen, så här kommer ett inlägg.

Correns artikel ger en konstig bild av den hela verksamhet som Sverigedemokraterna bedriver i Östergötland. Som representant och fullmäktigeledamot för SD i Linköping tänkte jag dock ge mig på särskilt vad det är som sägs om oss här i kommunen jag verkar i, nämligen Linköping. Följande citat återfinns i artikeln ”Där – men övertygar få”:

”Ett åsikt som delas av Roger Berzell (S), ledamot i Linköpings kommunfullmäktige.

- De klarar inte av att debattera. De går upp och säger till exempel att man ska dra ner på integrationspolitiken, sen går de och sätter sig och så är det färdigpratat för deras del, säger han.”

Förutom att Correns hastverk om oss i SD innehåller grammatiska felaktigheter, så har man lyckats fått med ett bra komiskt uttalande från socialdemokraten Roger Berzell som sitter i fullmäktige i Linköping. Berzell själv har varit uppe i fullmäktiges talarstol betydligt färre gånger än mig själv, och har där inte gjort något vidare intryck på mig, då han mest gått upp och hetsat (på ett flera gånger förlöjligande och sarkastiskt sätt) mot Alliansen ett par enstaka gånger sedan valet. Jag själv, om jag nu får tala för mig själv, har varit uppe var och varannat möte, och ofta i långa debatter. Vi sverigedemokrater i Linköping har motionerat och väckt många ärenden (motioner, interpellationer, enkla frågor, ändringsyrkanden etc.) samt lyft diskussioner som annars inte hade förekommit alls.

Sverigedemokraterna i Linköping har alltså varit uppe många gånger i talarstolen, oftast flera gånger under samma fullmäktigesammanträden, och inte alls bara i integrationsfrågor som socialdemokraten Berzell missvisande nog får det att låta som. Jag själv har debatterat allt ifrån ”positiv särbehandling” vid tjänstetillsättning, till politiserad kulturverksamhet finansierad med skattemedel. Men självklart har vi också attackerat de andra partierna i invandringsfrågan, och det kommer vi fortsätta med som enda opposition i den för Linköping och Sverige otroligt viktiga och avgörande frågan.

Några av de allra längsta debatterna av alla sedan valet 2010 har vi dragit igång i fullmäktige, bland annat när jag motionerade om ett mångkulturellt bokslut och när jag och Johan Karlsson interpellerade om den politiska propaganda förklädd till kulturverksamhet som återfinns i kommunen. Då kände många ledande politiker från de andra partierna att de behövde gå upp i talarstolen för att visa hur de ”goda” de är allesammans, genom att kraftigt ta avstånd från SD:s politik och hålla långa anföranden om oss. Det ledde till att jag replikerade på i princip samtliga anföranden i båda fallen, vilket föranledde långa debatter. Där och då fick jag höra i korridoren efter sammanträden om att vi replikerade på allt (som att vi debatterade för mycket) och var så flitiga i talarstolen, och nu får vi allltså höra att vi inte tar debatten ens. Vilket trams! Vad vi än gör så är det såklart fel i linköpingssossarnas och övriga partiers ögon.

Det jag kommenterar här i bloggen är till synes den version av artikeln som finns på nätet. Man hade tydligen skrivit ännu mer konstigheter om oss i papperstidningen, bland annat om vår närvaro i fullmäktige. Därför vill jag påpeka ett par saker. Jag har varit med på samtliga fullmäktigesammanträden sedan valet 2010, och mina kollegor har också haft mycket hög närvaro. Det är betydligt mer än vad man kan säga om de andra partierna som ofta saknar folk på sina stolar under pågående sammanträden, samtidigt som folk hoppar av och ersätts på löpande band i de andra partierna. När kommer granskningen av de andra partierna, Corren?

Ja, Corren att vi övertygar ”få” tycker ni är en passande rubrik på er missvisande artikel. Vi sverigedemokrater måste inte övertyga sossar och moderater i fullmäktigeförsamlingar om hur bra politik vi har för att påverka, utan det är väljarna vi är ute efter att övertyga för att på sikt sitta i både kommunstyrelser, landstingsstyrelser och regering. Vi verkar onekligen vara på rätt väg med tanke på de stora framgångar Sverigedemokraterna nått i opinionen den senaste tiden.

PS. Jag ser fram emot att Corren kontaktar oss i Sverigedemokraterna för att få kommentera på de andra partiernas insatser i fullmäktigeförsamlingarna runt om i Östergötland. Ni på tidningen vet hur ni når mig!

Med anledning av att valberedningens förslag nyss offentligtgjorts inför SDU:s nationella kongress den 31 augusti – 2 september, känner jag att jag nu behöver skriva lite om tiden som varit i förbundsstyrelsen samt om tiden som ligger framför oss.

Under det år jag haft förmånen att arbete tillsammans med den inför kongressen avgående förbundsstyrelsen har det gett mig väldigt mycket. Det har varit en fantastisk tid på alla sätt. En fantastiskt trevlig tid som också inneburit många långa dagar och nätter med hårt slit i form av blod, svett och tårar för Sverige och förbundet. Med de uppdrag jag har inom politiken har jag vunnit många nya nyttiga erfarenheter, men förbundsstyrelsen kan vara det sällskap i vilket jag utvecklats allra mest hitintills under min politiska karriär.  Förutom att själv ha vuxit både politiskt och organisatoriskt i umgänget har jag även skaffat mig mycket goda vänner som kommer vara föralltid. Utöver förbundsstyrelsens medlemmar har jag i mitt uppdrag fått träffa intressanta människor av alla de slag, nationellt sinnade sverigevänner såväl som oikofobiska liberaler. Några av de bästa minnena från verksamhetsåret med förbundsstyrelsen är torgmötet och utbildningarna i Linköping (hemmaplan för mig, och mitt distrikt SDU Östergötland var delarrangör) den 22 oktober, nationaldagsfirandet i Roslagen den 6 juni och självklart SDU:s mest fantastiska och största almedalsvecka  någonsin. Jag vill också gärna lyfta fram det goda internationella samarbete vi haft med likasinnade ungdomsförbund från andra länder i Europa, som något mycket lycket att satsa på framöver (särskilt mycket inför EU-valrörelsen om ett par år tror jag att ett starkt internationellt samarbete kommer kunna spela en stor positiv roll för förbundet).

Valberedningen har inför årets SDU-kongress genomfört ett gediget och professionellt arbete. Det förslag som presenteras nu inför kongressen tror jag starkt på. Med det föreslagna gänget är SDU fortsatt på väg åt rätt håll när vi nu inför kongressen står inför ett viktigt val. Vi ska välja den styrelse som ska leda förbundet i det viktiga arbetet som ska göra att vi står starka och redo för valrörelsen 2014. Där hoppas jag och tror att vi uppfyller det mål som uttalats inom förbundet om att vi ska göra Sverigedemokraterna till största parti i skolvalet 2014. Men då krävs att välja en förbundsstyrelse som har vad som krävs, både politiskt och organisatoriskt.

Flera saker legitimerar den styrande konstellationen, vare sig det är Sveriges regering, eller som i det här fallet, SDU:s förbundsstyrelse som det handlar om. Såväl förankringen och stödet hos medlemskåren som effektiviteten och handlingskraften i styrelsen är A och O. De som föreslås bli den kommande förbundsstyrelsen har starkt stöd hos medlemmarna i förbundet, vilket jag är övertygad om kommer visa sig om cirka tre veckor när kongressen är i fullgång i Dalsland. Helt övertygad är jag också om att det föreslagna gänget har effektiviteten, handlingskraften och modet att leverera enligt förväntningarna, och förhoppningsvis mer därtill. För att SDU-tåget ska ånga på framgångsrikt och bli ett riktigt segertåg inför valet 2014 krävs att SDU-loket är redo att leverera och inte försöker att öka farten och bromsa på samma gång.

Inför kongressen är jag själv föreslagen till andre vice ordförande för förbundet, vilket jag personligen ser som en stor ära. För ett år sedan hade jag inte varit redo att axla det enorma ansvar det innebär att ha någon av de högsta posterna i förbundsstyrelsen, utan gladdes åt att få en fot in genom en suppleantplats. Jag är oerhört glad att jag tog chansen och tackade ja då. För ett och ett halvt år sedan var jag uteslutande aktiv i Sverigedemokraterna, men idag är jag minst lika aktiv i SDU. Jag är väldigt glad att kunna vara med och arbeta för de föreningar som tillsammans utgör de ben som den sverigedemokratiska rörelsen vilar på. Idag känner jag mig redo att axla det ansvar jag inte var redo för vid förra kongressen.

Det finns ingen anledning att byta ut ett vinnande koncept. Den nuvarande förbundsstyrelsen är stark, med duktiga framtidshopp och politiker som Gustav Kasselstrand, William Hahne, Stefan Lundkvist, Charlott Qvick, Aron Emilsson, Cassandra Sundin och Malte Holm (ja, om någon av er i förbundsstyrelsen läser det jag nu skriver, se det här som en hyllning). Ett nyformat gäng bestående av duktiga förbundsstyrelseföreträdare av idag tillsammans med nya intressanta förmågor kommer kunna göra ett fantastiskt arbete för Sverige. Där vill och hoppas jag kunna vara med för att göra allt jag kan för förbundet och vår rörelse. Med folket för fosterlandet!

/Jonas

Idag är jag tillbaka igen på bloggen efter en tids frånvaro. Numera är jag mer aktiv på min Twitter, och min frånvaro här på bloggen har berott på en tung arbetsbörda kombinerat med att jag verkligen försökt ta sommar och undvika de flesta måsten. Jag ska dock erkänna att det är skönt att vara tillbaka här och få haspla ur mig saker och ting. Hoppas att ni fortsätter läsa, för nu ska aktiviteten öka!

Nu för tiden är jag utskottsledare för SDU:s migrationspolitiska utskott och är därför huvudansvarig för den migrationspolitiska proposition som kommer läggas fram vid kongressen 30 augusti-2 september. Som utskottsledare/talesman och i samarbete med Gustav Kasselstrand (förbundsordförande för SDU) publicerar jag idag en debattartikel på Sveriges Resurser som pekar på hur Sverige hållet på att avskaffa sig självt genom radikala demografiska förändringar. Artikelns inledande stycke följer här:

”Nationalstaten Sverige är på väg att avskaffas till förmån för det nya mångkulturella Sverige. Det som ska bort och ersättas slutar inte vid vår historia, kultur samt andra svenska seder och bruk. Att döma av den politik sju av åtta riksdagspartier bedriver ska även svenska folket själva bytas ut till fördel för inflyttade från utlandet. De stora, snabba och oåterkalleliga demografiska förändringarna kommer få konsekvenser för landet på mycket lång sikt, då de eroderar nationalstatens fundament och därmed mycket av det goda vi tar för givet med Sverige.”

Artikeln belyser efter de inledande orde mer i detalj hur Sverige håller på att avskaffas, och i slutklämmen presenterar vi i SDU de prioriteringar vi ser som viktigast för att komma till rätta med problemen som de demografiska förändringarna skapat. Här följer sista stycket:

”SDU prioriterar tre områden för att möjliggöra anpassning till civilsamhället, vilket de radikala demografiska förändringarna minskat förutsättningarna för. För det första vill vi inom ramen för asylinvandringen att endast verkliga flyktingar, kvot- och konventionsflyktingar enligt FN:s definitioner, beviljas asyl framöver. För det andra vill vi tydligt skärpa reglerna för anhöriginvandringen, exempelvis genom att kräva uppvisande om att den samlade anknytningen till Sverige är större än till något annat land samt införande av ett strikt försörjningsansvar för anknytningspersoner. Vi vill också på området se en mer selektiv invandring till Sverige, där det ska beaktas vilka möjligheter till anpassning den som vill invandra har. Idag tar vi emot stora svåranpassade grupper med många gånger låg eller ingen utbildningsbakgrund, vilket innebär svaga förutsättningar för anpassning. För det tredje innebär migration både in- och utvandring, och vi tycker därför det är olyckligt att återvandring glömts bort i den svenska integrationsdebatten. Många invandrare sitter idag fast i långvariga utanförskap som varken den enskilde invandraren eller det svenska samhället mår bra av. Till vinst för båda parter vill SDU införa ett reformerat och generösare resebidrag för invandrare som med vissa villkor ska vara lätterhållet, betala resan hem och den första tiden fungera som ett slags återetableringsstöd. Bidraget ska även kompletteras av stora informationsinsatser där myndigheter samarbetar med aktörer så som kommuner och landsting. SDU vill omgående dra i den beryktade invandringsbromsen som inte längre är annat än en ren nödbroms.”

Fortsätt njut av sommaren läsare, så hörs vi snart igen!

Här under finner ni texten från min senaste motion, som också finns i PDF-format under fliken ”Motioner, interpellation etc.”. Jag lämnade in motionen för ett par dagar sen till diariet här i stadshuset, och motionen kommer anmälas in under nästa fullmäktigesammanträde i slutet av april. Motionens syfte är att skapa bättre proportionalitet och ett bättre utslag av folkviljan vid kommunalval i Linköping, för demokratins skull. Se nedan:

”Motion till Linköpings kommunfullmäktige

 

Bättre proportionalitet vid val till Linköpings kommunfullmäktige

 

I Linköpings kommun finns i dagsläget tre stycken valkretsar vid val till kommunfullmäktige. Varje valkrets ger ett visst antal mandat till kommunfullmäktige och partiernas röstetal för hela kommunen är alltså uppdelat mellan de olika valkretsarna. Förmodligen är tanken med att ha flera valkretsar att partier ska kunna bedriva valrörelse lokalt i de olika valkretsarna samtidigt som man vill att olika delar av kommunen ska ha representanter i fullmäktige genom dessa tre valkretsar Allvarligare problem finns dock med valkretssystemet som det ser ut vid val till kommunfullmäktige idag. I varje krets måste ett parti vinna mandat utan att kunna tillgodoräkna sig de röster som inte räcker till i andra kretsar. Ju fler valkretsar vi har desto troligare är det att folkviljan får ett sämre proportionellt utslag vid val till kommunfullmäktige. Vid kommunalval går det heller inte att tillämpa utjämningsmandat. En demokratisk snedvridning med dålig proportionalitet riskerar därför att skapas, där röster dessutom går till spillo.

 

 

Valresultat vid val till kommunfullmäktige 2010 för Linköpings kommun

 

Parti	Antal röster	Antal procent	Antal mandat	Kostnad för varje mandat (i antal röster)
Centerpartiet	6 175	6,59	6	1029
Folkpartiet	8 088	8,63	7	1155
Kristdemokraterna	4 609	4,92	3	1536
Moderaterna	28 277	30,17	25	1131
Miljöpartiet	8 676	9,26	8	1085
Socialdemokraterna	28 616	30,53	24	1192
Sverigedemokraterna	3 492	3,73	3	1164
Vänsterpartiet	4 230	4,51	3	1410

Källa: Valmyndigheten.

 

Märkliga saker skedde vid kommunalvalet i Linköping 2010, vilket vi ser ovan. Socialdemokraterna fick fler röster än Moderaterna i valet, men fick trots det färre mandat i kommunfullmäktige. Vidare kostade varje mandat för Kristdemokraterna i fullmäktige cirka 50 % mer än för Centerpartiet.

 

Strävar man efter bättre proportionalitet vid kommunalval och ett bättre utslag av folkviljan, då bör man ställa sig bakom att arbeta för en förändring på området. Det finns två sätt att komma till rätta med dagens problem vad gäller demokratisk snedvridning och den dåliga proportionalitet som riskerar att uppstå i kommunalvalet.

 

Det första sättet är att införa utjämningsmandat vid kommunalval. Det är något som inte finns möjlighet till idag vid kommunalval, till skillnad från vid landstings- och riksdagsval. Vid landstings- och riksdagsval åtgärdas avvikelser från strikt proportionalitet som den använda mandatfördelningsmetoden, den jämkade uddatalsmetoden, ibland orsakar med hjälp av utjämningsmandat. Ett användande av utjämningsmandat även vid kommunalval skulle minska risken för att ett demokratiunderskott uppstår. Med tanke på hur snedvriden mandatfördelningen blev i kommunalvalet (se tabellen i dokumentet) och att Linköpings kommun kan visa konkret på problemet så anser Sverigedemokraterna att det vore angeläget för Linköpings kommun att uppvakta staten i frågan och verka för en förändring av situationen inför framtida val.

 

Det andra sättet att försöka komma till rätta med, eller åtminstone minimera snedvridningen vad gäller mandatfördelningen, är att minimera antalet valkretsar vid kommunalvalet. I Linköpings fall är det lägsta antalet möjliga valkretsar att ha vid kommunalval två stycken. Att endast ha två valkretsar skulle öka chanserna till god proportionalitet vid mandatfördelningen till kommunfullmäktige. Det är naturligtvis väldigt viktigt att sträva efter just proportionalitet då hela valsystemet i så stor utsträckning hämtar sin legitimitet från proportionalitetsprincipen.

 

Idag har stora kommuner som t.ex. Lunds kommun och Malmö kommun endast två valkretsar vid val till kommunfullmäktige. Malmö är en kommun med många fler röstberättigade än Linköping. Även vår grannkommun Norrköping som är snarlik Linköpings kommun i storlek har två valkretsar vid kommunalval. Vi sverigedemokrater menar därför att det är både fullt rimligt och helt nödvändigt att antalet valkretsar i Linköpings kommun minimeras, samtidigt som vi vill att kommunen ska verka för ett införande av kommunala utjämningsmandat.

 

 

Sverigedemokraterna yrkar därför att kommunfullmäktige beslutar:

 

• Att antalet valkretsar vid val till Linköpings kommunfullmäktige ska minimeras till två.

 

•  Att Linköpings kommun ska uppvakta staten i frågan om att införa utjämningsmandat vid kommunalval.

 

 

För Sverigedemokraterna i Linköping,

 

 

 

_____________________________________

 

Jonas Andersson”

När motionen så småningom kommer upp för beslut i fullmäktige hoppas jag att de andra partierna förstår vikten av att vi bifaller motionen. Standard är annars att de avslår allt som kommer från oss sverigedemokrater av princip, oavsett sakfrågan, och oavsett om de egentligen gillar förslaget eller ej. Det är rätt barnsligt, och man kan fundera över vilket existensberättigande sådana partier har. Ett parti existerar inte för dess egen skull, utan för att förverkliga politiken man valts att bedriva, så som jag ser på saken. Hur som helst, motionen handlar om att förstärka demokratin, och således hoppas jag att alla demokratiska partier i Linköpings kommunfullmäktige kan ställa sig bakom den.

På återseende!

/Jonas

Förra veckan lämnade jag in en ny motion till Linköpings kommunfullmäktige som anmäldes in under gårdagens fullmäktigesammanträde den 27 mars. Den kommer nu skickas iväg för vidare beredning, vilket ska bli mycket intressant att se resultatet av så småningom. Motionen handlar om ett införande av en kommunal kulturarvsfond i Linköpings kommun och en satsning på vårt nationella och lokala kulturarv. Se motionen i PDF-format under fliken ”Motioner, interpellationer etc.”, och textinnehållet citerat här nedan:

”Motion till Linköpings kommunfullmäktige

 

Inför en kommunal kulturarvsfond

 

Sverigedemokraterna i Linköping vill visa sitt fulla och helhjärtade stöd till verksamheter som slår vakt om, gagnar och vidareutvecklar det svenska kulturarvet. När vi som förtroendevalda arbetar för byggandet av det goda samhället har kulturen en självklar plats. Sverige har ett unikt och värdefullt kulturellt arv, som är värt att bevaras och belysas. Det är en självklarhet för oss sverigedemokrater. Svensk kultur av idag har danats under tusentals år och vår historia inverkar än idag på vårt sätt att leva. I stort sett är vår kultur ett resultat av de levnadsbetingelser som rått i landet och den har vuxit fram i nära samspel med den svenska naturen. Utefter egen vilja har vi dock tagit in idéer utifrån Sverige, oftast från grannländer eller andra kulturellt närbesläktade länder. Därefter har vi anpassat det hela till hur vi lever här och på det sättet utvecklat unika traditioner och vanor. Vår svenska kultur är något som bundit oss samman och utgjort basen för framväxten av det demokratiska, fredliga och solidariska välfärdssamhället. Det faller sig därför naturligt att den som vill arbeta för en god samhällsutveckling också arbetar för att stärka kulturarvets ställning i samhället.

 

Då Sverigedemokraterna i Linköpings långsiktiga strävan är att stärka kärnan i den svenska kulturen och återupprätta en gemensam nationell identitet föreslår vi utökat stöd till bevarandet av kulturarvet och levandegörandet av den traditionella, folkliga, svenska kulturen. Med inspiration från bland annat vårt grannland Norge vill vi därför inrätta en särskild kommunal fond dit privatpersoner, organisationer, föreningar och myndigheter ska kunna vända sig för att äska medel till verksamheter som bevarar och levandegör det traditionella svenska kulturarvet.

 

I Linköpings kommun finns ett rikt nationellt och lokalt kulturarv bevarat, vilket tar sig uttryck i allt från gamla historiska byggnader i staden som Linköpings slott och domkyrka till levandegörandet av kulturarvet inom kommunens gränser genom IT-projekt som Linköpings historia (http://linkopingshistoria.se). En hel del bra görs idag i kommunen inom området, men vi sverigedemokrater anser att Linköpings kommun kan göra betydligt mer. Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet kan dela ut medel för satsningar i kulturhistoriska miljöer. Det ser vi givetvis positivt på, men på intet sätt utesluter eller hindrar det att vi i Linköpings kommun också satsar på att upplysa, bevara samt tillgänglig- och levandegöra vårt kulturarv ytterligare. En satsning på en kommunal kulturarvsfond är något som skulle kunna ge oss boende i kommunen oerhört mycket tillbaka.

 

Utöver att bidra med rena ekonomiska medel skulle en särskild kulturarvsfond också skicka en tydlig signal om att Linköpings kommun värdesätter både det lokala och nationella kulturarvet. Fonden skulle kunna främja både det immateriella och materiella kulturarvet i samarbete med exempelvis museer, bibliotek och hembygdsföreningar.

 

Sverigedemokraterna yrkar därför att kommunfullmäktige beslutar:

 

• Att Linköpings kommun ska upprätta en kulturarvsfond.
• Att ge i uppgift åt berörda beredningar att i samråd med kommunstyrelsen ta fram ett förslag till utförande av kulturarvsfond, inkluderat förslag till ekonomiskt belopp, vilket sedan ska lämnas över till kommunfullmäktige för beslut.

För Sverigedemokraterna i Linköping,

 

 

 

_____________________________________

Jonas Andersson”

När jag skrev motionen hade jag gott stöd utav förslaget som SD lagt i riksdagen om att införa en statlig kulturarvsfond. Den blev en naturlig källa till inspiration för den motion jag nu lagt på kommunal nivå. Min kompetente kollega Aron Emilsson i SDU:s förbundsstyrelse har också varit till hjälp i det här.

På återseende! Jag återkommer snart igen med mer här på bloggen.

/Jonas

På många sätt har det varit en fantastisk resa sedan jag började bli involverad i SDU. Det har varit ett äventyr. Ibland har det varit tufft, mycket att göra och tampas med. Andra stunder har det varit hur kul och lätt som helst. Bland det roligaste jag gjort med SDU är att delta under de olika demonstrationerna i Göteborg, Uppsala och Malmö. Vilka minnen! Jag kan heller inte glömma den 22 oktober då vi i SDU Östergötland dessutom ordnade ett helt eget torgmöte med efterföljande internutbildning i kriminal-, skol- och arbetsmarknadspolitik, i Linköpings stadshus. Att vi kunde anordna allt det på egen hand var ett styrkebesked, och något som skedde bara några månader efter att distriktet ens kom till.

En härlig händelse jag minns med glädje är när SDU Östergötland under sommaren 2011 körde en stor flygbladsutdelning på Skänninge Marken i Skänninge, vilken är Sveriges största och äldsta torg- och gatumarknad. Flygbladen gick åt som smör i solsken och solen grillade oss rejält medan vi traskade runt mellan knallarna.

Många skolbesök har vi också tagit oss igenom i olika delar av länet. Många intressanta diskussioner har man fått ge sig in i där. Där kan jag inte låta bli att minnas när vi stötte på en rabiat och fullständigt galen lärarinna på Katedralskolan i Linköping. Hon stod inför sin klass och gav sig in i en hetsig diskussion om oss där hon gapade om att vi ville begå folkmord bl.a. Då var vi många som blev upprörda, med all rätt. Även det var en lärorik upplevelse i sig.

Andra oförglömliga minnen är förbundskongressen den 10-11 september 2011 samt SDU Linköpings bildande den 5 november samma år. Kongressen var en härlig tillställning i sig, där jag dessutom fick äran att bli invald som suppleant i förbundsstyrelsen, vilket är en otrolig ära och ett uppdrag jag försöker förvalta på allra bäst sätt. SDU Linköpings bildande var något som kunde ske efter många samtal och möten med trevliga och duktiga medlemmar. Det var en riktig seger att kunna bilda en ny lokalavdelning med duktiga företrädare, särskilt i min egen hemstad Linköping.

Nu har jag vräkt ur mig mycket tankar om tiden sedan jag blev aktiv i Sverigedemokratisk Ungdom. Jag ser fram emot vad framtiden har att erbjuda nu! Allt kommer jag att ge för att göra SDU till ett ännu mer framgångsrikt ungdomsförbund!

För mer information om allt det jag omtalat här samt mycket annat vi gjort sedan det blev liv i SDU:s östgötadistrikt kan ni kika in på vår lokalsida på SDU.nu.

Länk: SDU Östergötlands lokalsida på SDU.nu